Det här var tänkt att vara det sista inlägget från USA-resan men nu har jag tyvärr hunnit hem. Men jag vill fortfarande berätta lite om vad jag var med om de sista dagarna där borta i Seattle. På tisdag och onsdag förra veckan träffade jag en man vid namn Gene (eller egentligen Eugene). Han har ett vanligt jobb men vid sidan om det, i stort sett varje dag, så åker han runt och kastar ut demoner ur folk som behöver hjälp att bli befriade. Vi besökte ett husmöte en av dagarna som höll på mellan tio och två på dagen (utan att på något sätt kännas långt). Först berättade olika människor om vad Gud hade gjort med dem. En kvinna hade fått tillbaka sin syn efter att ha varit blind på ena ögat! Hon berättade att ögat skadades för flera år sedan vid en misshandel hon blev utsatt för. Inget hände först när man bad för hennes helande, men när hon förstod att hon måste förlåta de som misshandlade henne och gjorde det så kom synen omedelbart tillbaka! Ett starkt vittnesbörd som verkligen visar vad nödvändligt det är att vi förlåter varandra och de som behandlar oss illa. Det är extremt farligt att gå omkring med bitterhet och oförlåtelse, utan att man vet om det kan det påverka både kroppen och själen väldigt negativt.
Sedan blev det Bibelundervisning av Gene, jag tror han höll på i ungefär en timme eller nåt sånt. Han talade om att Gud inte vill ha goda människor utan överlåtna människor. Bibelns budskap är inte att vi ska följa regler och lagar (vilket många tror) utan kapitulera inför Gud och låta honom vara Herre.
Efter Bibelundervisningen var det dags att be för folk. Två kvinnor hade MS. Den ena reagerade väldigt starkt på förbönen hon fick och flera onda andar behövde tas itu med. En ande försökte strypa henne men den hade naturligtvis inte så mycket att komma med mot Guds kraft och bönen. Den andra kvinnan gick det lugnare till med men hon blev som en helt ny människa efter bönen. Innan hon gick från mötet sa hon att så här "hög" hade hon inte känt sig sen hon rökte marijuana för flera år sen fast utan de negativa biverkningarna.
En annan kvinna hade blivit invigd i satanism av sin farmor. Inte den slags "light-fjant-satanism" som är vanlig bland ungdomar i Sverige utan riktigt satanism. Hennes bror eller hennes systers son (jag kommer inte exakt ihåg vem det var) hade blivit offrad som spädbarn åt djävulen, så då fattar du att det inte bara var en lek-grej. Nu var den här kvinnan kristen men hade fortfarande flera demoner i sig som plågade henne på olika sätt. När Gene och de andra började befalla andarna att komma ut började det genast hända grejer. Jag ska inte gå in för mycket på det av hänsyn till de inblandade men vill poängtera att andevärlden är verklig.
Och den är inte bara verklig i Afrika eller i USA, den är högst verklig här i Sverige också. Fast när ingen konfronterar de onda andar som finns så märks det ju inte. C.S. Lewis, författaren till Narnia-böckerna, sa att djävulen har två taktiker: Antingen så försöker han få folk överdrivet intresserade av honom eller så försöker han inbilla folk att han inte finns. I Sverige har han definitivt lyckats med den senare, tyvärr även bland kristna som borde veta bättre. Samtidigt som han lurat oss att tro att han inte finns så tar han mycket av vår uppmärksamhet. Tänk bara på alla TV-serier om hemsökta hus, horoskop, pornografi, vissa dataspel mm. Folk blir bundna av sånt här utan att veta om det och kan inte sluta när de försöker.
Jag tror jag ska skriva ett till inlägg om det här. Men inte nu. Då blir det här för långt och jag för trött.
Avslutningsvis vill jag bara säga att resan till USA var väldigt givande på flera sätt. Dels att få träffa Stefan och lära känna alla andra intressanta människor, dels allt jag lärde mig (eller 'Gud lärde mig' borde jag nog skriva), dels att bara få vara borta från det vanliga och ta det lugnt.
Ha det bra!
Kommentarer