Jul, jul, strålande jul... eller hur det nu var... Jag har nyss varit på julfest och ätit mig proppmätt. Förrätt, julmust, oxfilé, efterrätt, och en massa godis. Ungefär så känns det också i min mage nu, en bastant massa, bestående av godis och allsköns andra läckerheter. Men det är ju bara jul en gång om året så varför inte? Förr i tiden åt man det man kom över och lite lagom övervikt var bara ett tecken på att man hade god inkomst och redig fru.
Fort går det i alla fall. Vi har redan hunnit passera både första och andra advent, i full fart på väg mot tredje. IKEA-parkeringen är full, Coca-cola reklamen börjar återigen sändas (eftersom julmusten konkurrerar ut jätten denna tid varje år - heja julmust!), barnen blir girigare än nånsin och folk i allmänhet mer stressade. "Stilla natt... allt är frid..."
Mitt i allt vill vi kristna påminna folk om varför de egentligen firar jul och man får ännu mer dåligt samvete.
Jag förstår varför Gud inte gett oss sin Sons exakta födelsedatum eller varför det aldrig står nåt i Bibeln om att fira jul. Vi människor har en förmåga att göra oviktiga detaljer jättestora för att täcka att vi glömt bort det som verkligen är viktigt. Varför inte fira Jesus en dag om året så att vi kan glömma bort honom de andra 364 dagarna? Och varför inte glömma bort honom då också när vi ändå håller på?
Faktum är att julen inte är en biblisk högtid. Faktum är att Jesus, som föddes för drygt 2000 år sedan, har hunnit växa upp. Han är inte barn längre. Han är inte gammal och gaggig heller. Han är en majestätisk Kung som besegrat döden! När en av lärjungarna ska beskriva mötet med honom efter uppståndelsen låter det så här: "Han var klädd i en mantel som gick ända ner till golvet... hans ögon flammade som eldslågor... hans röst lät som dånet av stora vattenmassor. Han höll sju stjärnor i sin högra hand, och från hans mun kom ett skarpt, dubbeleggat svärd, och hans ansikte lyste som solen i all sin kraft. När jag såg honom föll jag ner som död vid hans fötter. Men han la sin högra hand på mig och sa: 'Var inte rädd!'"
Är det då fel att fira jul? Inte alls! Men det är fel att tro att Jesus är en liten hjälplös bebis som mår bra att att vi pyntar om honom till en kommersiell, religiös samvets-tillfredsställare en gång om året. Och det är fel att tro att det bara är snälla barn som får "julklappar" av Gud. Han är inte intresserad av snällhet. Snällhet går ofta hand i hand med hyckleri (jag sa ofta, inte alltid). Gud är intresserad av sanning och kärlek. Sanning: Jag är inget snällt "Guds bästa barn". Kärlek: Han älskar mig och förvandlar mig fast jag inte förtjänar det. Han dog för mina synder långt, långt innan jag ens var en av miljoner spermier i en pung någonstans i Sverige.
Det är så skönt att jag ska få sätta mig på ett plan till Filippinerna om 5 dagar och inte komma tillbaka igen förren i januari. Slippa IKEA, stressen och allt det vanliga. Skönt att få ge julklappar till några som inte kan ge tillbaka... Eller så kan de det... Något som är mer värt än prylar och senaste modet/mobilen...
[Konstpaus]
Tacksamhet. En bristvara i vår del av världen.
Kommentarer