När man börjar prata med folk om Gud säger många att de är ointresserade eftersom religionen ställt till med så mycket krig och elände här på jorden. Jag håller med! Religion är en smärta i arslet, direktöversatt från engelska. Men religion är inte Guds grej, det är vårt eget påhitt. Religion är en slags cover, något som får våra onda (eller meningslösa) gärningar att verka ha goda intentioner. (Och så kan det tyvärr också vara, många är lurade här i världen).
Jag vet inte vem det var som sa det först, men jag citerar ändå: "Det kommer alltid finnas goda människor som gör goda saker och onda människor som gör onda saker, men för att goda människor ska göra onda saker krävs religion."
Kanske det värsta och mest lömska med religion är att det förknippar sig själv med Gud. Jag tror inte Gud själv gillar den kopplingen, det var nog delvis därför han sa att vi inte ska missbruka hans Namn. Tänk dig själv att bli förknippad med en massa korståg du själv aldrig stått för. Istället för att leda människor till Gud har religion gett oss en förvrängd eller helt felaktig bild av vem Gud är.
Människans största problem är att vi försöker rättfärdiggöra oss själva. Vad betyder det? Jo, att vi försvarar oss. Vi täcker över, sopar under mattan, eller till och med intalar oss själva att det vi gör är rätt och försvarbart. Vi vill ha bekräftelse, vi vill inte verka sämre än någon annan, rätt och fel avgörs inte av vad som faktiskt är rätt och fel utan av vad som är normalt (=acceptabelt) eller avvikande på ett störande sätt (=fel). Därför använder vi religion. Det får oss att känna oss bättre genom det vi själva gör, de ritualer vi tror behagar Gud eller den grupptillhörighet som har "svaret". Samtidigt får det oss att känna oss dåliga de gånger vi inte gjorde det vi borde, den söndagen vi inte gick till kyrkan, den morgonen vi inte bad lika länge som vi bestämt osv. Religionens morot är självrättfärdighet och dess piska är fördömelse. Det funkar i alla delar av världen om man vill kontrollera människor.
Jesus är nog den som haft mest problem med religiösa människor. De hatade honom så mycket att de dödade honom. Å andra sidan retade han dem ständigt och jämt med sina klockrena och träffsäkra liknelser. Han lyfte på de mattkanter där de gömt sitt skräp. Han vågade ge total nåd, förlåtelse och upprättelse åt de människor de fördömt. Han talade sanning och försökte inte passa in i något mönster eller förutfattad mening. Och värst av allt: han tvättade inte händerna innan han åt och botade sjuka på fel dag!!
Jesus sa rakt på sak som det var: "Ni upphäver Guds ord genom de stadgar som ni följer och för vidare" (Mark 7:13). Vad är viktigast? Att kyrkan är städad eller att människor som har det svårt får plats? Att "rätt" musikstil spelas eller att vi går ut och gör folk till lärjungar? Vems ord och bestämmelser står överst? Guds Ord eller "de äldstes stadgar"? Missionsbefallningen eller anseendet?
Jag ska inte reta upp någon alldeles för mycket, men det är farligt att bli för religiös. Först dör man själv från livet med och kärleken till Jesus och sedan börjar man utan att märka det kväva andras iver och passion... Så vill jag inte vara eller bli så jag ber Gud att han ska ta bort all självrättfärdighet, all stolthet och allt hyckleri i mitt liv. "Bokstaven dödar men Anden ger liv." Mmm, vad ljuvligt det Livet är att få leva!
Det är härligt och befriande att inse att Gud inte är religiös! Att Gud inte bryr sig om anseende eller utsida utan om villiga och hängivna hjärtan... Att det inte är perfektionism som tar oss närmare Gud utan ärlighet... Att Jesus är min rättfärdighet, min frid, min advokat och den jag kan skryta om!
Kommentarer