Det slår mig att jag faktiskt inte skrivit så mycket här på bloggen om vår resa till Filippinerna som det snart är 2 månader sedan vi kom hem från. Att jag skulle trivas var det ingen tvekan om, det finns ju en anledning till att det var tredje gången jag var där. Och få nu inga konstiga tankar om att jag skulle ha nån filippinsk fästmö på gång eller nåt, allt sådant dementeras på förhand. Jag känner bara en speciell koppling med vad Gud gör där nere och att han har en tanke med den kopplingen, någon slags fortsättning på vad som påbörjats...
Redan första gången, sommaren 2008 när jag var i landet 3 månader, föddes idén att ta med team av svenska ungdomar till Filippinerna för att ge dem evangelisations- och lärjungaskapsträning. Därför kändes det extra roligt att nu äntligen få åka med 7 stycken Jesus-hungriga ungdomar. Dagarna innan vi åkte hittade jag faktiskt en handskriven lapp med den ursprungliga idén och det var fantastiskt att se att så mycket av det som vi tänkte på då faktiskt var på väg att bli verklighet. Ännu härligare var det när det verkligen blev verklighet!
Naturligtvis kom det ett bakslag veckan innan färden skulle bli av. Några muslimska rebellgrupper i Filippinerna genomförde en blodig massaker på över 60 personer, nyheterna slogs upp stort och resan höll på att ställas in till min förtvivlan. Men det finns inget som inte Gud kan lösa och därför ska man aldrig ge upp. Vi bad och några dagar senare löste det sig med bara några ändringar i resrutten.
Själva resan innehöll en mängd olika saker. Egen personlig morgonbön varje dag mellan 06:00 och 07:00, sedan bön tillsammans där vi delade vad Herren talat med oss om under morgonen. Detta var oerhört givande!
Socialt arbete med fattiga familjer och undernärda barn, vilket inkluderade matutdelning, julklappsutdelning, julfest, förskoleverksamhet, hembesök med mera. Vi finansierade ett nytt hus åt en fattig familj, en vattenpump i ett område som kallas Tinago samt en del andra saker...
Evangelisation ute på gatorna, i vissa byar och samtidigt som hembesöken. Vi bad för sjuka, bland annat en blind man som fick tillbaka synen och en kvinna som inte kunde stå på benen som helt plötligt kunde kliva upp och gå. Vi vittnade, dansade (oftast fågeldansen), sjöng och predikade om Jesus. Flera människor blev frälsta och tog emot Jesus i sina hjärtan, vilket naturligtvis är det bästa av allt som kan hända!
Nu har du fått några smakprov från vår missionsresa, jag hoppas du också blivit sugen att få åka ut och pröva på mission... Det finns egentligen inget som hindrar dig (förutom sånt vi tror att vi måste göra eller inte kan lämna eller bla bla bla...). Du måste ju inte vara borta flera år, några veckor räcker (sen är du fast, haha!). Jag kan garantera (om inte Jesus kommer tillbaka innan dess) att det kommer att bli fler teamresor till Filippinerna!
Kommentarer